Fett

Fett är kroppens största energireserv och fyller flera livsviktiga funktioner. Det bidrar bland annat till att bygga celler, skydda organ och möjliggöra upptag av fettlösliga vitaminer. Som energikälla har fett en hög energitäthet – mer än dubbelt så hög som kolhydrater och protein (9 kcal/g jämfört med 4 kcal/g). Det gör fett till ett effektivt sätt för kroppen att lagra energi. 

Nackdelen med fett är att det kräver mer syre att förbrännas jämfört med kolhydrater. Därför används fett främst vid låg till måttlig fysisk aktivitet, medan kolhydrater dominerar vid högre träningsintensitet då syretillgången är mer begränsad. Faktum är att kolhydrater ger ungefär 10% mer energi per Liter syre och är kopplade till högre effektivitet vid fysisk aktivering än vad fett bidrar med.

Fett finns i både animaliska och vegetabiliska livsmedel, men sammansättningen och hälsoeffekterna varierar beroende på vilket typ av fett som används.

Fast eller flytande – en enkel tumregel 

Ett enkelt sätt att uppskatta fettets sammansättning är att kolla om det är fast eller flytande i rumstemperatur. Fetter som är fasta innehåller oftast en hög andel mättade fettsyror, medan de som är flytande – till exempel oljor – i regel består av mer enkelomättade och fleromättade fettsyror. 

Kroppens eget fett

Fettvävnaden 

I kroppen lagras fett huvudsakligen i fettväv både under huden (subkutant fett) och runt organen (visceralt fett). Den mängd fett som lagras i fettväven varierar mellan individer beroende på hyr mycket som man ansamlat. För en person som har 10-30 % kroppsfett motsvarar detta mellan 50 000-100 000 kcal. För att det lagrade fettet skall kunna användas som bränsle måste det först frigöras från fettväven och transporteras via blodet till de vävnader som behöver energin, till exempel musklerna.

Intramuskulärt fett

En mindre mängd fett finns lagrat direkt i skelettmuskulaturen i form av intramuskulära triglycerider (IMTG) och motsvarar normalt upp mot ca 300 g av små fettdroppar. Hos uthållighetsidrottare kan mängden vara högre eftersom deras muskelfibersammansättning gör dem mer effektiva både på att lagra och använda fett som bränsle. En annan grupp som kan ha ökad mängd fett i musklerna är överviktiga individer, men där kopplas det snarare till försämrad metabol hälsa.

Cirkulerande fett

Fett finns även cirkulerande i blodet och lymfsystemet, främst bundet till små transportpartiklar som kallas kylomikroner och lipoproteiner. På detta sätt kan fett och kolesterol föras runt i kroppen och nå de vävnader som behöver energi eller byggstenar.  

Nedbrytning av fett från mat

Den mat du äter som innehåller fett börjar brytas ned redan i munhålan. Här finns ett enzym i saliven som heterlingualt lipas, hos vuxna bryter detta enzym bara ner en liten del av fettet. Det mesta går vidare till magsäcken.

I magen fortsätter nedbrytningen med hjälp av gastriskt lipas och den mekaniska bearbetningen från magsäckens rörelser. En liten del av fettet spjälkas här, men den största delen behöver fortsatt brytas ned. 

Det är först när maten når tolvfingertarmen (duodenum) som den riktiga fettspjälkningen tar fart och fortsätter genom tunntarmen. Här blandas innehållet från magsäcken med Galla från levern och gallblåsan. Gallan innehåller gallsalter som fungerar som ett slags "diskmedel" vilket delar upp fettet i små droppar och kallas för emulgering. Samtidigt tillförs bukspott från bukspottkörteln, vilket innehåller enzymet pankreaslipas. Detta enzym bryter ner fettmolekylerna (triglyceriderna) till fria fettsyror och monoglycerider.

De små nedbrutna delarna paketeras sedan i så kallade miceller (små transportbubblor) som kan tas upp av tarmcellerna. Väl inne i cellerna sätts de ihop igen till större transportpaket som kallas kylomikroner, som först går ut i lymfan och sedan vidare till blodet.

På det sättet når fett från maten ut till musklerna, där det kan användas som energi, eller till fettväven, där det kan lagras som en viktig energireserv för framtida behov.